Kort History på Sundlingska Gården

Sundlingska Gården har sin historia i de två nybyggen som påbörjades år 1841 i Signilsbäck. Så småningom byggdes gården och i början av 1900-talet ägdes den av Nicke och Alma Sundling. Efter att Nils tidigt blivit sjuk stod Alma ensam med sonen Oskar som drev jordbruket tillsammans med sin mamma till år 1964, då han tragiskt omkom i en cykelolycka. Alma var då intagen på sjukhem och dog något år senare. Umeå lands kommun köpte därefter Sundlingska Gården i tanke att utveckla den till hotell och konferensanläggning.

Av detta blev dock intet och gården kom att ligga öde under många år. I början av 1980-talet startade en verksamhet kopplad till alkohol- och drogrehabilitering och vissa restaureringsinsatser gjordes. I mitten av 80-taletdrog Tavelsjöprojektet igång och gården kom att börja användas under ledning av bygdens invånare i olika huvudmannaskap.

År 2001 kom så Sundlingska Gården i Tavelsjö Bygdegårds ägo efter att Umeå kommun donerat den till föreningen, dock med vissa förbehåll som gör att fastigheten inte kan belånas. En särskild sektionsstyrelse bildades. Denna ser till att gården sköts och hyrs ut till föreningar och privatpersoner. Styrelsen arrangerar även vissa egna aktiviteter för att kunna finansiera drift och en utveckling av gårdens möjligheter. Den bangolfanläggning samt lekplats som finns i anslutning till Sundlingska Gården sköts och drivs av Tavelsjö AIK.

Bagarstugan History

Den fristående bagarstugan är en förhållandevis sen företeelse och har främst förekommit på landsbygden. Inte förrän några årtionden in på 1800-talet blev de mer allmänna. I brukssamhällen i södra och mellersta Sverige fanns bagarstugor redan på 1700-talet. Där skulle de trångbodda bruksarbetarna kunna baka sitt eget bröd.

Bryggstugan eller bagarstugan fungerade på många platser också som sommarhus där man kunde leva ett enklare liv under den varma och ljusa årstiden samtidigt som boningshuset fick en nödvändig storstädning.

En kvinna född på tidigt 1900-tal i Grytsjö, Vilhelmina socken i Lappland, harberättat hur familjen ett par gånger per år fick låna en bärbar järnhäll med tre ben att baka på. Hällen placerades ovanpå den varma vedspisen tills den blev het och brödbaket kunde börja.

“Från Jörn berättas exempelvis om två flickor som bakat från kl 6 på morgonen till 7 om kvällen, då frun i huset gör en ny stöpa. De fortsätter baka och har kl. 11 bakat 405 bröd. För denna prestation fick de 50 öre var, den vanliga dagsförtjänsten av bakerskor vid sekelskiftet (1900, förf anm). Började man baka kl 06 om morgonen efter två timmars föreldning och höll på till kl 9 om kvällen borde man hinna 300 kakor uppges i Jörn. Där sägs också att varje hushåll för sommaren borde ha 1 000 bröd.” Ur boken Mat i Västerbotten.

De äldsta kända sädesslagen är vetesorterna enkorn och emmer. De odlades för omkring 10 000 år sedan i områden runt Turkiet och Egypten. Att spannmål odlats i Sverige är känt sedan 3 000 år f Kr.  För bara några år sedan hittade arkeologer i Västerbotten sädeskorn från 1 400 f Kr – 1 100 f Kr. Den största delen av spannmålsskörden har dock använts till annat än bröd. Öl, gröt, pannkaka, utsäde och djurfoder tog det mesta.

Det svåraste bakmomentet har av tradition ansetts vara kavlingen. Att kavla en riktigt stor, tunn, jämntjock, rund och hel kaka kräver övning och den som behärskade konsten fick stor respekt. Kunde man dessutom baka många kakor på en dag så var det en ännu större bedrift. Det finns olika bud om hur många bröd som ansågs vara väl godkänt. 300 tunnbröd per dag nämns från olika platser, och i en ljudupptagning från 1967 berättar Mimmi Karlsson, född 1898 i Sunnansjö, Nordmaling, om bakdagar som hon varit med om. Hon kunde börja klockan sex på morgonen och arbeta till elva, tolv på kvällen. En gång bakade hon 600 brödkakor. Hon berättar också att ”riktigt duktiga bagerskor kunde baka så många som 800 kakor på en dag”.

Sundlingska Gården